Är män djur?

Det våldtas på Stureplan.
Om detta stod att läsa i DN förra veckan,
Artikeln var utförlig och analyserande.
Det stod inte att kvinnor fick räkna med våldtäkt om de tog emot en drink,
Men det kunde lika gärna ha gjort det.
För det var budskapet.
Fem kvinnor hade svarat i en enkät: Tar du emot en drink om du blir bjuden av en man i baren?
Samtliga svarade nej. Det kunde missuppfattas, de ville inte sända fel signaler.
När Rokskvinnan sa att män var djur, tyckte jag att det lät lite övermaga.
Men kanske hade hon rätt ändå.
När kroppsspråk och signaler blir viktigare än ord,
då är man inne på djurfostran.
”Spring inte framför hunden, den kan tro att du vill leka och nafsa dig i byxan”, typ.
Svårt att tänka sig något sammanhang där män dumförklarar kvinnor på liknande sätt.
Inte heller kan jag tänka mig ett liknande budskap till en man:
”Låter du dig bjudas på drink av en annan man i baren, kan han tro att du vill bli misshandlad.”
För resonemanget bygger på könsordningen där mannen är vildjuret och kvinnan sitter inne med förnuftet. Och har hon inte vett att använda det, blir hon ett lätt offer.
Män uppfattar inte vad du säger, de styrs av instinkter och signaler.
Ändå är det på detta kön hela världsordningen vilar.
Helvete vad läskigt.

H H - Ja ja!

Hamnade av en händelse i Hammarby.
Handlade en hemdator för humant pris.
Den är här, hel och hållen.
Hipp hipp hurra!

Brickan i spelet

Bokstaven mellan G o J gick på sparlåga en längre tid.
Nu finns den inte längre bland oss.
Svävar fridfullt bland bokstavsmolnen.
Under sin livstid fick den inte många glada tillrop.
Blev bara tilltryckt o nedsänkt.
Först nu inser jag vad den egentligen betydde.
Så liten på jorden, men så stor för orden.

Dagens sysslor

I dag har jag målat en gammal Husquarna cykel och köpt en kamera. Presenterar härmed samarbetet mellan de båda tu.

Muslim i porslin

Margareta har konverterat till islam.
Omvändningen skedde i går när Liza kom inklivandes i hallen.
- Varsågod, sa hon och viftade med ett grönt stycke tyg.
Först såg jag inte att det var en dock-burka.
- Mamma är hemma på semester från sitt jobb i Afghanistan, sa Liza
Hon köpte med sig lite gåvor.
Vi tittade båda på Margareta, så skyddslös i sin ålderstigna vagn.
- Stackars Margareta, ynkade Liza och såg plötsligt beklämd ut.
- Hon vänjer sig, sa jag. Snart kommer hon känna sig naken utan.

Utan storstrut – utan stor trut.

När jag var barn och for på utflykt med mina kompisars familjer,

förmanades jag av min far:
- OM de bjuder dig på glass, så FÅR du inte ta storstrut.
Med detta lärde jag mig att ligga lite lågt.
Få saker kan hänga med genom livet som en utebliven storstrut.
Kollade panelen på tv i fredags.
Debatt om varför kvinnor tjänar mindre och har lägre befattningar,
trots att deras betyg är högre och utbildningen längre.
En organisationskonsult tog till orda.
(Fråga mig inte vad en sådan gör, men enligt egen utsago är han en hejare på att anställa folk.)
Utbildning är inte så viktigt längre, berättade han.
Det är ”andra saker” man går på.
Sedan dess har jag funderat över vilka ”andra saker” män har.
Det kan knappast vara lumpen,
militärtjänst känns lika föråldrat som min fostran.
Panelen talade om vikten att kräva och vara socialt kompetent.
Såklart, tänkte jag.
Man ska inte be om ursäkt för sig och samspel med andra är ju väsentligt av bara den.
Men strax gick det upp för mig att jag missförstått alltihop.
Social kompetens handlade paradoxalt nog om egenkärlek.

Det var skrytet i sig man ville åt.

Det gällde att lära sig smickra och slingra sig undan obehag.

Samt nära en svullen självbild.
I känslosammanhang kallas det psykopati.
Det är sådana medarbetare företagen vill ha
och säkert vet de sitt eget bästa.
Men som medborgare tycker jag det känns oroväckande.
Det viktiga är inte att vi är duktiga,
Utan att vi kan säga att vi är duktiga.
Vi bör härmed uppmana unga flickor att strunta i mossig bildning,
och istället investera i kursen ”Nå framgång – Nu!”
Samt lära sig sina goda och dåliga sidor utantill i artikeln ”Så får du jobbet du vill ha”.
Sedan är det bara att sitta och rapa unisona slugheter på intervjuerna.
Kan man inte bli förlägen för mindre?
Själv känner jag mig hyfsat socialt kompetent med mina mått mätt,
åker fortfarande ofta på utflykt med folk.
Ingen har ännu fått bjuda mig på storstrut.
Särskilt framgångsrik har jag dock aldrig blivit.

Undringar

Skulle vilja dela med mig av några funderingar som blivit obesvarade genom åren:

1. Kineserna har ett tecken för varje ord. Hur stora är deras datorer?

2. Att trampa i hundbajs är förbannat äckligt. Men om det skulle gå upp för dig att det var människobajs vore det rent ut sagt outhärdligt. Varför är det värre?

3. Om kronprinsessan Victoria av någon anledning skulle gifta sig med brittiske prins William. Var skulle de bo? Vem skulle ge upp sitt jobb?

4. Varför har man monterat en stålskena mellan hjulen på herrcyklar?

Tacksam för svar.