Skåpmat

En gång i tiden var min farfar döende. Jag tog hem honom från långvården och pysslade om honom en sista helg. Jag var i Göteborg och våren hade kommit. Paradoxalt nog blev allt till liv utanför hans fönster. När han sov tungt, hittade jag en bok i hans hylla och gick ut och satte mig vid rabatten nära sovrumsfönstret. Boken hette "Bevingade ord" och efteråt skrev jag ett kåseri i DN som jag nu repricerar i brist på nutida kreativitet:

"Ärans och hjältarnas."
Arma utlänningar som ska lära sig vårt svenska språk. Hur förvirrade ska de inte bli av att lära sig våra vardagsfraser? Försök visualisera följande:
- Pelle måste ju vara FÖDD I FARSTUN som inte märker hur LÄTTFOTAD Ulla är.
- Ja, totalt BAKOM FLÖTET, så som hon HOPPAR ÖVER SKACKLARNA och sedan kommer hem och LÅTSAS SOM DET REGNAR.
Har du någonsin funderat över hur en sådan oborstad typ som BORSTBINDAREN fick behålla sitt arbete med sin taskiga arbetsmoral? Som han ljög, svor, rökte och söp mellan knutarna.
Den stackaren är dessvärre oskyldigt anklagad. Uttrycket härstammar från en tysk ordlek: ”Wie ein bürstenbinder”. Bürsten betyder ju supa på tyska och detta har helt vårdslöst översatts till borstbindare och sedan har rökningen, svärandet och lögnanklagelserna lagts till av bara farten. Så den som utbildar sig till borstbindare i tron att ostört få utöva sina dåliga vanor, den har allt hoppat i GALEN TUNNA. Precis som mannen som badade bastu och ville svalka sig med att hoppa i en tunna med kallt vatten. Dessvärre tog han fel och hamnade i en med tjära.
Om någon säger till dig att du är en LYCKOST, ler du kanske förnöjt. Lyckligt ovetandes om att ost i själva verket är synonymt med dumbom, och när man säger lyckost menar man i själva verket att lyckan fallit orättvist på någon som inte förtjänar den.
Kanske någon latmask eller SJUSOVARE?
Sjusovare… Vittnar det verkligen om någon överdriven lättja att sova ända till klockan sju?
Nej, ordet sjusovare härstammar från en gammal berättelse om sju fromma män från staden Efesos som undvek förföljelserna mot de kristna år 251. De blev inmurade i en grotta där de tog sig en tupplur på 200 år.
Kanske lämnade de sju männen efter sig en och annan GRÄSÄNKA under sin långa utflykt? Gräsänka betyder nu inte att man tar sig en pipa som tröst. Nej, gräsänka är från början en flicka som blivit förförd ute i det fria och sedan blir övergiven på en grönskande äng. Där fick hon ligga stackarn, med sin TVÄTTADE HALS. Minns du historien om pojken som tvättade sig för att han trodde att han skulle få gå på kalas? Och så blev han inte bjuden och fick stå där med sin tvättade hals helt i onödan.
Förhoppningsvis gick det FLER TÅG. Den gamla frasen från tidningen Söndagsnisse har blivit väl använd genom åren. Historien om den gamle bondgubben som inte lyckas pruta när han skulle köpa tågbiljett och därför utbrast som slutkläm: ”Åh, var så lagom morsk, det går la fler tåg.”
Han pratade GALLIMATIAS den bonden. Kanske skulle han förlora en intelligenstävling mot en tupp? Gallius betyder tupp på latin och mathia betyder vetande. Vi får väl ändå hoppas att biljettförsäljaren inte upplyste bonngubben om det, för i så fall gjorde han honom en BJÖRNTJÄNST. Som björnen i fabeln som skulle jaga bort en fluga från sin husses näsa och drämde till med alla sina björnkrafter.
Olyckligtvis blev herren ihjälslagen på kuppen. Hur det gick med flugan förtäljer inte historien?

Bland blommiga madrasser, blodsmak och bloggmörker.

Vad hette den nu igen, den där manicken som dog om den inte fick käk? Tamaguchi? Min blogg känns just nu som en sådan. Den måste ju få lite bokstäver ibland och kanske en bild. Så jag tar mitt ansvar trots att jag i ärlighetens namn inte har lust. Jag vill endast ägna mig åt ohämmad desillusion.
Nåväl , vad har jag då sysslat med under senare tid? Låtit riva vägg och kastat blytunga cementklumpar i en stor orange behållare som kallas Big-bag och som lättsamt placeras på trottoaren. När den är färdigpackad kommer det gubbar och hämtar den. Grejen med detta är att det kostar väldigt mycket mer om materialet i den är blandat. Således fick där bara vistas väggbitar. Ett oanat problem seglade upp: Det började vittras blodsmak bland folket i stan. Kastare från när och fjärran vallfärdade till min port och stoppade ner bråte. Den mest överraskande slängningen var ett julbrev från 1995. Ett mysterium utan dess like. Har någon tänkt: ”Titta en Big-bag, äntligen störta hem och kasta Yngves gamla julbrev sedan 13 år tillbaka?” eller har personen gått omkring med brevet i väskan i alla år och bara väntat in lämplig Big-bag? Allt är och förblir höljt i dunkel.
Väggen jag rev gick till en klädkammare och därför måste prylarna därinne kraftigt reduceras. Och nu måste jag komma med ett sorgebud: Blommiga madrassen finns inte längre bland oss.
För er som aldrig fick träffa Blommiga madrassen kan jag berätta att den flyttade in till mig och en pojkvän på 80-talet. Vi var så glada över den, vår alldeles första egenköpta madrass, bäddade om den och slumrade in var kväll. Men tiden gick och madrassen byttes ut mot yngre förmågor. Föredettingen förpassades in i mörkret och fick endast delta vid festliga tillfällen, det vill säga i slutet av dem. Då kunde hon brutalt slitas ut av någon överförfriskad drulle som släpade henne i snusk och aska till köket. Klämde henne i köksdörren och glömde mestadels bädda om henne. Inte sällan var de fler om att golva henne. Dagen efter kunde hon få ligga kvar ända tills kvällen, sparkades hit och dit och blev nerspilld av treo, avslagen öl och kattmat. Ibland fick hon inte ens komma undan innan nya gästers salivsträngar blötte hennes glada röda blommor.
I slutet av livet fick hon inte komma ut alls. Övergiven av alla framhärdade hon i mörkret med sin taskiga hygien. Sviken av forna vänner. Det anstår inte en blommig madrass att bo hos medelålders. Festerna antar en alltmer prydlig karaktär och även en blommig madrass kan vissna i brist på näring och närhet, likt en tamaguchi, eller vad det nu heter. Nu har hon knoppat in för gott i en container på Årsta partihallar. Men jag tror det är få madrasser som är så omtalade som just denna. Hon blev ett begrepp, alla kände henne och hon kände alla. Faktum är att hon vet mer om mina vänner än vad jag gör. Och om bloggandet hade funnits i madrassens ungdom hade hon fått en egen blogg, där hon kunde blomma ut och berätta om alla människor hon träffade och allt hon såg och hörde.
Om karmalagen gäller blommiga madrasser, tror jag hon blir ett champagneglas av kristall i sitt nästa liv.
Framtagen i kvällens allra första stund av förväntan.