torsdag 29 maj 2008

Den är här nu.

Tre dagar skulle det ta, sa balkongfirman när jag först kontaktade den. Det har gått tre månader. Med slipdamm i öron och hals, spännpapp längs hela våningen och mot slutet en konstruktion där man som sömngångare snart skulle få vila vågrätt för all framtid.
Dörrarna kom först och golvet för 10 dagar sedan, men inget räcke dök upp. Räckena räckte inte till mig. Grannar fick, men inte jag. Det uppdagades att gubbarna hade tappat mina nycklar, fick ringa låssmed och byta lås. Under tiden försvann på oklart sätt mitt räcke. Tar låssmeder betalt i staket?
I går skickade jag ett mail till balkongfirman. Jag vill inte direkt kalla mig hotfull, men jag var tydlig. I dag stod balkongen för dörren. Vilken fröjd!
Folk har inte sagt något rakt ut, men jag har sett deras blickar. De drömmer sig liksom bort när jag så frimodigt och glatt babblar pelargonfärger och fällstolsben. Jag vet vad de tänker; att jag borde skaffa mig ett liv. Nu har jag skaffat ett balkongliv. Och jag lovar att inte tjata mer.
Iallafall inte om balkonger.

söndag 18 maj 2008

Ett oläsligt problem

Det finns en sak som gör mig extra modstulen: Jag läser så förtvivlat långsamt. Alla jag känner läser fort. ”Den här boken läser du ut på en kväll”, säger de och lånar ut en roman. ”Ja det gör jag säkert, så tunn som den är”, ljuger jag. För jag har aldrig läst ut en bok på en kväll.
Det är lite skämmigt att läsa långsamt, som om man avslöjar andlig ynkedom och intellektuell slöhet. Det har florerat ett rykte sedan jag föddes: Den som läser mycket, övar upp sig och blir en snabbläsare. Jag kan tala om att så är det inte.
Som sexåring höll jag i sagostunden på lekis och sedan dess har jag läst så fort jag kommit åt – och jag har ofta kommit åt. Men inte fan går det fort för det. Min pappa har ägnat hela sitt liv åt litteratur och han läser också sakta. Går lästekniker i arv?
Liza läser med en hastighet som kan göra vem som helst fartblind. Hon läser om alla sina böcker gång efter annan, eftersom hon inte minns dem. Jag läser aldrig om en bok, det vore meningslöst eftersom jag i stort sett kan dem utantill. Häromdagen upptäckte jag – milt förfärad – att jag mindes tre karaktärers namn i romanen ”Ur kackerlackors levnad” . Jag har läst boken en gång och det var 1985. Under de senaste 23 åren har jag inte funderat över berättelsen något vidare, förrän den nu dök upp i ett samtal. Antingen är man som Liza eller så är man som jag och i båda dragen finns för och nackdelar. Så har jag tänkt.
Men det finns raska läsare som också minns, förstod jag lite deppigt i går när jag kom ut som långsamhetsläsare inför snabbläsaren Sari. Hon trodde att jag hade lärt mig fel teknik från början och det kan så vara, för jag är autodidakt. Hon rådde mig att inte läsa ett ord i taget utan en sätta blicken på en hel mening. Jag har försökt hela förmiddagen, tar sats och sticker blicken i en rad. Men det går inte bra för mig. Ögonen skelar hit och dit och budskapet faller bort helt och hållet.
Jag tycker det talas för lite om långsamhetsläsare, vi kommer helt bort i debatten. Ingen tänker på hur mycket jobbigare vi har det i studiesammanhang. Vi är säkert en massa begåvade människor som inte hinner läsa 300 sidor på ett par dagar och som därför utesluts från yrken vi skulle klara galant.
Är detta någon sorts lightvariant av dyslexi? Detta sega lyte gör mig stressad, för det finns en massa klassiker jag ännu inte hunnit med och samtidigt kommer det nya romaner hela tiden.
Är det någon som har ett tips? Kan man lära in ny teknik på ålderns höst?

söndag 11 maj 2008

Igenbommat

Bloggen stängd mellan hägg och syren!

torsdag 1 maj 2008

Kanske blev det lite för mycket i går...


Valborg var vårlik.
Skönsång, babbel och bubbel. Punchen kom ren och sval och alla mådde prima.
Trillade in genom dörren i gryningen, men vaknade ändå under flitens lampa. Grejen är den att jag ska renovera badrummet och gick därför in på Tradera för att kolla badkar med lejontass.
Hittade ett badrum som visserligen var fult, men ändå besynnerligt billigt. 10 kronor. Jag stirrade länge, tog en stark klunk kaffe och funderade över varför man över huvud taget orkar annonsera ut något för 10 kronor. Någon hade bjudit 11. För ett komplett badrum.
Men så såg jag att samma Anna även sålde soffor, dubbelsäng och köksmöbler för en spottstyver. Ett par rokokostolar kostade tre kronor.
Jag utmanar er, kära läsare, vad är haken?