Det finns en sak som gör mig extra modstulen: Jag läser så förtvivlat långsamt. Alla jag känner läser fort. ”Den här boken läser du ut på en kväll”, säger de och lånar ut en roman. ”Ja det gör jag säkert, så tunn som den är”, ljuger jag. För jag har aldrig läst ut en bok på en kväll.Det är lite skämmigt att läsa långsamt, som om man avslöjar andlig ynkedom och intellektuell slöhet. Det har florerat ett rykte sedan jag föddes: Den som läser mycket, övar upp sig och blir en snabbläsare. Jag kan tala om att så är det inte.
Som sexåring höll jag i sagostunden på lekis och sedan dess har jag läst så fort jag kommit åt – och jag har ofta kommit åt. Men inte fan går det fort för det. Min pappa har ägnat hela sitt liv åt litteratur och han läser också sakta. Går lästekniker i arv?
Liza läser med en hastighet som kan göra vem som helst fartblind. Hon läser om alla sina böcker gång efter annan, eftersom hon inte minns dem. Jag läser aldrig om en bok, det vore meningslöst eftersom jag i stort sett kan dem utantill. Häromdagen upptäckte jag – milt förfärad – att jag mindes tre karaktärers namn i romanen ”Ur kackerlackors levnad” . Jag har läst boken en gång och det var 1985. Under de senaste 23 åren har jag inte funderat över berättelsen något vidare, förrän den nu dök upp i ett samtal. Antingen är man som Liza eller så är man som jag och i båda dragen finns för och nackdelar. Så har jag tänkt.
Men det finns raska läsare som också minns, förstod jag lite deppigt i går när jag kom ut som långsamhetsläsare inför snabbläsaren Sari. Hon trodde att jag hade lärt mig fel teknik från början och det kan så vara, för jag är autodidakt. Hon rådde mig att inte läsa ett ord i taget utan en sätta blicken på en hel mening. Jag har försökt hela förmiddagen, tar sats och sticker blicken i en rad. Men det går inte bra för mig. Ögonen skelar hit och dit och budskapet faller bort helt och hållet.
Jag tycker det talas för lite om långsamhetsläsare, vi kommer helt bort i debatten. Ingen tänker på hur mycket jobbigare vi har det i studiesammanhang. Vi är säkert en massa begåvade människor som inte hinner läsa 300 sidor på ett par dagar och som därför utesluts från yrken vi skulle klara galant.
Är detta någon sorts lightvariant av dyslexi? Detta sega lyte gör mig stressad, för det finns en massa klassiker jag ännu inte hunnit med och samtidigt kommer det nya romaner hela tiden.
Är det någon som har ett tips? Kan man lära in ny teknik på ålderns höst?
15 kommentarer:
Så här är det: bättre långsamt framåt än snabbt bakåt.
Handledaren på Universitetet sa: ni kan inte läsa alla sidor i den obligatoriska litteraturen (medan han höll en bok i handen som exempel). Vi satt frågande? Ja, fortsatte han, ni tar alltså boken, sen tittar ni ner i den medan ni bläddrar så här. (han liksom gjorde så sidorna bara forsade fram). Fäst blicken, jag lovar att ni kommer att se det ni behöver.
Jag har testat. Har jag tur ser jag en och annan rubrik!
Jag måste läsa allt för att fatta. Det går inte fort!
...men du kan väl inte mena att det är bättre att läsa en bok fort och sedan glömma bort den.
I så fall tror jag mer på din stil. Är inte själva poängen med en bok att liksom "ha något att syssla med"? Om man sysslar i en kvart eller en vecka kan väl kvitta?
Göran: *Ler trösterikt*
My:Jamenvisst, det där är typiskt en snabbläsare, de tror att alla fungerar som de och man ska akta sig för att vara elev för dem.
Td:Jo,kanske det... Får förlika mig med tanken att jag inte kommer hinna med allt. Jag föredrar ju trots allt att vara en kvalitetsmänniska före en kvantitetsperson ;-)
Här en till som kommit till vägs ände - lösningen på snabbläsningsproblemet blev loppis. Kvar i hyllan står endast lättläst kuriosalitteratur såsom "Pelle Svanslös" och "Pippi Långstrump". Och utifall lustan gör sig påmind igen, en pocket i form av "Impotent livskamrat sökes".
Hmm jag och min kära mor, (igen-känns som jag tjatar om henne jämt)
iallafall, har diskuterat detta.
Mamma läser fort och massor med böcker. Jag blev alltid så irriterad när jag köpte en ny bok o mamma kastade sig över den med ursäkten "jag har ändå läst slut denna innan du har hunnit slut på den du håller på med"
Och det va sant. Mamma slukar böcker som jag äter smågodis;)
Men vi har dock kommit fram till: att hon läser inte allt, mer som en hel mening, var tredje ord. Jag är mer en sån som läser varje ord. Högt för mej själv i huvudet. Vilket gör att det både blir långsamt och ihågkommet. Jag tror lite det är skillnaden. Man läser och man LÄSER, nöter in boken.
Kan det va nåt?
/Professor RR
Ej heller är jag en fortläsare.Ingen snabbläsare. Jag vill vila i meningars innebörd och känna efter. Suga på och supa in handlingen. Se helheten i detaljerna. Sakta sakta och läser ibland om meningar. Fick för sent omsider lära mig metoden om att fästa blicken på mittenord och sen skela utåt sidorna. Ack för sent. Det passar nog inte alla. Sen får jag för mig ibland att jag inte läst hela meningen och hoppar tillbaka. Det visar sig att jag läst texten tidigare. Det dominanta läsögat är en annan teori jag skönjt genom åren. Ett öga driver snabbare än det andra så den som har ett hö eller var det nu vänster öga som driver läser snabbare. Fråga mig inte om denna uppgifts källa. Hann ej läsa den ; ). Vad beträffar studier på universitetsnivå har jag läst förlåt lärt mig läsa rubriker, kapitels rubriker, underrubriker, skumläsa och framför, Sällar mig till de som inte oroar sig för oss saktfärdiga dvs koorelationen mellan intelligens och antal romaner lästa./ Canal etto
Annika: Det var ett udda tips att fördjupa sig i barnböcker. Jag har fyra veckors sammanhängande semester i år. Jag viker dem åt Max Nalle. Impotent livskamrat har jag dock ingen glädje av.
RR:Jag försöker göra som din mamma, men hinner inte uppfatta budskapet förrän den nya meningen ska till. Möjligen är det själva insmältningen i hjärnan som är annorlunda mellan snabb och slö-läsare.
Canaletto: Där föll hjärnteorin. Det där med dominanta ögon var en tes jag aldrig hört. Intressant. Mina verkar vara för jämställda helt enkelt :-(
Minns faktiskt en hel del av böckerna jag läst men inte varje litet och, men, kanske, eller som meningarna fylls upp med känner jag inget behov av att minnas så de scannar jag bara över och koncentrerar mig på nyckelordet med mitt snabba läsöga:-)
Hmmm... Har nog inga bra tips. Det bästa är väl att förlika sig med sin natur. Det finns ju, som du själv skriver, fördelar med båda sätten.
Jag är nog lite mer som Liza, läser snabbt och raskt och minns kanske inte varenda detalj, men själva andemeningen brukar stanna kvar. Å andra sidan, om boken är riktigt bra, kan även jag läsa långsamt och suga i mig texten. Dock tycker jag rätt få böcker är värda den tiden. Jag tappar lätt tålamodet och intresset... Den gamla fina devisen "Skriv kort, helst inte alls", tycks få författare tagit till sig...
Har i hela mitt liv avundats människor som läser långsamt.Önskar att jag kunde.Kan inte heller suga på hårda karameller.Tuggar i mig dem hårt och fort.Vad är bäst? Vive la difference!
http://www.hippocampus.se/hippocampus/?sida=3&visa=femsinnen&font=2
kan man hämta förklaringar där eller handlar det bara om olika lässtil utvecklad för att passa var och ens personliga läsnjutning? C-o
Önskar så att karamellätning och läsning styrdes av samma hjärndel, men så är det icke. Har aldrig lyckats suga på en hård godsak.
Tack för ditt engagemang C-o.Det går inte att klicka direkt men jag ska kolla upp den senare!
Ja det var så lite så. Din blogg är så skön. Det stod inget som var till nån större hjälp. Googla bara denna teori och Ögna bara så jag läste aldrig om det handlade om vuxenögat ; ) mest om barns läsinlärning
misstänker jag.. : /
Jag kan läsa ganska snabbt, men glömmer också, om det finns de som kan läsa snabbt och minnas avundas jag dem. Fotografiskt minne? Det har hänt att jag läst en bok på nytt och hunnit igenom halva innan jag kommer på att jag läst den tidigare. Dessutom vill jag finnas kvar i en bokvärld jag trivs i så länge som möjligt, och eftersom jag inte kan läsa långsamt när det är spännande eller lägga ifrån mig boken så går det helt enkelt för fort ibland.
Skicka en kommentar