Själv är jag rädd för Försäkringskassan

Vad händer egentligen med välfärdsfolket, vilka vanor unnar sig folk i mättnad? Så vitt jag kan bedöma är det rädsla, paranoja och bacillskräck.
Rädslan har blivit en jätteindustri, folk är försäkrade med extra allt mot allt, antibakteriella medel är högvilt, medelmåttor skaffar gallergrind, bilarnas sirener tjuter så fort en blindkäpp kommer åt plåten och vi är tvångsanslutna till koderna.
I denna valfrihetens högborg vill jag kunna välja en ”skylla mig själv-knapp”. Jag orkar inte hitta på olika koder överallt, beroende på hur många bokstäver och siffror det krävs just för den här grejen. Låt mig ha ett och samma ord, eller inget alls om jag så föredrar, jag skyller mig själv om någon självdestruktiv jävel går in på mitt konto.
Så fort jag får chansen lever jag vidlyftigt. Jag vägrar konsekvent att ha skåp på jobb. En gång blev det inbrott på en arbetsplats, alla skåp bröts upp och folk lipade över sina försvunna plånböcker. Själv var jag förnöjsam, hade kastat väskan på golvet och ingen hade tittat i den.
Min cykel låste jag inte på åtta år och till sist blev den faktiskt stulen på min innergård tillsammans med en massa andra låsta cyklar. Även om någon hade snott den tidigare hade det ändå varit värt friheten. Jag lämnar ofta min ytterdörr öppen och så länge jag hade hyresrätt levde jag utan hemförsäkring.
Jag tycker helt enkelt att det är direkt osunt att gå omkring och vara skraj och dessutom anser jag att det är ohyfsat att vara misstänksam mot sin nästa.
Men visst, jag är också rädd, men mot min oro finns inget skydd. Jag är rädd för uppdragsgivare, arbetsgivare och försäkringskassan. Just nu har kommunen strulat med min lön, en tidning betalar inte min faktura och från försäkringskassan får jag sju veckor efter sjukhusvistelsen ett brev där de upplyser mig om att det kommer ta ytterligare en månad innan de vet hur mycket pengar jag ska få. Försäkringskassan hinner inte med mig, de har fullt upp med att terrorisera dagispersonal med telefonsamtal för att kolla att föräldrar inte fuskar med vaben. Vips blev personalen angivare av obetald karaktär. Svårare blev det för kassan att betala den som verkligen är sjuk.
Som det måndagsexemplar jag är, fick jag en gång lunginflammation. Tror ni jag fick pengar? Icke. De lyfte inte ett finger på tre månader. Till sist fick jag ta till egna åtgärder, tur att man har kompisar på lokal-tv. Colette kom farandes med kamerakille, jag lade mig till med ynkrösten och tittade beklämt och utarmat in i kameran.
Jag toppade tre sändningar med: ”Hon har inte fått pengar från försäkringskassan!”Det blev till och med debatt i studion med ansvarig chef.
Dagen efter ringde chefen, bad om ursäkt och betalade på studs.
Ska man bli tvungen att sitta i tv varenda gång man blir snuvad på pengar?

Skräck Shui

En dag fick jag för mig att bli harmonisk. Således köpte jag en bok om feng shui och baksidan lovade ett långt och hälsosamt liv och det lät trevligt, tyckte jag.
Men snart insåg jag hur det kan gå när man bara möblerar i godan ro. Företag går omkull om en dörr är felplacerad och små barn kan få betala med livet om de har föräldrar med bristande feng shuikunskaper. En man snickrade ihop en utbyggnad i fel vädersträck och inom kort var hela familjen död i olyckor och sjukdomar.
Plötsligt gick det upp för mig att jag kan bli överkörd om min bror går omkring i sitt hem och flyttar prylar. Det känns faktiskt jävligt tjabbigt. Sidorna fylls av diagram, onda cirklar, gröna drakar och väderstreck och själva andemeningen är komplicerad.
Några krökta floder har jag i alla fall inte utanför fönstret, vilket plötsligt glädjer mig. Inte heller några träd utanför dörren, som kan hindra yangandarna från att komma in. (Och jag som trodde att själva vitsen med andar var just deras fenomenala framkomlighet.)
Sovrummet är viktigt. Sängen bör stå på hjul, aldrig direkt på golvet för då hindras luftcirkulationen. Om man sover under en takbjälke blir man sinnesförvirrad. Prylar under sängen gör mig sjuk. Den får heller inte stå så man bara ser fotändan när dörren är öppen. Men vänta ett tag… Sängen får heller inte placeras mittemot dörren eftersom detta tömmer mig på energi. Vid fönstret? Inte om jag vill undvika leverskador. Den får inte heller stå mitt emot en spegel, eftersom jag kan vakna på natten, få syn på min spegelbild och drabbas av skräck, så stark att jag kan få bestående nervösa besvär. (Tack, för den…)
Under dov förstämning läste jag vidare och nu började det bli riktigt otäckt. En dörr placerad i vänster hörn och hela ekonomin går åt fanders. Här finns massa dörrar i vänsterhörn.
Jag ska elda upp den där boken. Vad fan, jag var ju bara ute efter lite sinnesfrid!

Min kamera dog i Rågsved

Det kanske inte var så smart egentligen.
Att resa till Rågsved på söndagsutflykt när man redan känner sig sur och trist.
Jag vete fan hur det gick till. Antar att det var någon sorts PK-infall, tyckte väl att jag hade bott i Stockholm länge nog, att det var dags att se något annat än innerstan i allmänhet och Söder i synnerhet.
Såg framför mig kulturella danser, stepp, skratt, stora kjolar, färglada fruktstånd och frejdigt folkliv.
Men... där var snöpligt tyst. De många höga husen vittnade om att många bodde där och kanske trivdes de hemma, för ingen var ute. Anna-Sara och jag strök omkring på tomma stigar av asfalt, såväl lekpark och fotbollsplan låg öde, det enda som rörde sig var en och annan plastpåse i träden.
Jag tog en del bilder, men plötsligt fick kameran nog och dog. Försökte ett upplivningsförsök med nya batterier, men det var för sent.
Så jag får skicka er vidare till Torgnysdotter för bildmaterial och mer utförlig och inspirerande text. Hädanefter finner ni mig på Södermalm tjugofyrasju.

Inga fula fiskar

I brist på nya idéer håller jag bloggen ljummen med gammal skåpmat. Dagens meny: Torsk.
Tidigare intagen för 100 år sedan på DN:s kultursida:

Norstedts synonymordbok "Ord för ord" är en ovärderlig vän till många skribenter. Men nu har jag blivit förbryllad. Förutom de vanliga synonymerna till kvinna hittar jag följande: Argbigga, våp, kossa, slampa och glädjeflicka.
Jag slår upp man. Här hittar jag bland annat Skapelsernas herre och karlakarl. Den enda synonymen med negativ klang är karlslok. Inte ens snuskgubbe elller skitstövel har lyckats kvala in.
Om nu glädjeflicka är synonymt till kvinna, varför hittar jag i så fall inte torsk som synonym till man?