måndag 28 juni 2010

Skjuts till Paradiset



Det första katten gjorde när vi kom till Gotland var att dö.
Medan vi firade midsommar, satt hon sig i gräset och tittade ut över ängarna. Sedan vandrade hon iväg någonstans, var borta någon timme, men inget att oroa sig över. Hon var 19 år och döv, inte det minsta nyfiken, staplade stelt och stilla fram och led av onda njurar. Hon skulle inte gå långt. Efter punchen stod hon åter på verandan och midsommarnatten tillbringade vi tillsammans, sovande intill varandra.
Tidigt på morgonen gick hon upp för att länsa sin matskål. Det har aldrig hänt förut. Hon brukade alltid lämna hälften, oavsett hur mycket mat hon fick. Fråga inte varför, kanske någon instinkt att hamstra inför morgondagens eventuella matbrist.
Nu slukade hon varenda pellets, så högljutt att till och med Annika vaknade i rummet intill och undrade vad som lät. På Midsommardagens morgon gick bakom knuten och försvann.
De senaste åren har hon inte velat gå ut, men sedan en tid tillbaka har hon stått vid ytterdörren och velat hemifrån. Jag har bokat veterinärtid två gånger och avbokat den två gånger, för verkar hon inte lite bättre i dag ändå...? Inför sommaren velade jag hit och dit, men beslutade mig ändå för att ge henne en sista tid i solen. Hon ville annorlunda och vann som vanligt. Att leva med katt är att långsamt acceptera sig själv som loser. Resan hit gruvade jag mig för, hon hatade kattväskan. När hon var ung klädde jag mig i skinnkläder för att slippa förblöda när hon skulle in i väskan. Nu klev hon i självmant, kringlade ihop sig och sov hela vägen.
När vi kom fram, gick hon omkring och nosade i gräset, stillsamt. Kanske tänkte hon att hon redan var framme i Paradiset. Så här efteråt tror jag att hon såg ut ett ställe under midsommaraftonen och sedan kom tillbaka en sista natt. Djur och människor skiljer sig åt rent dödsmässigt. Medan vi vill ha våra nära omkring oss, väljer djuren att se det hela som en privatsak.De vill vandra iväg i ensamhet, välja sin egen avgångsplats och dö värdigt.
Farväl lilla Knorpa.

Mer om Pirris:


20 kommentarer:

Hexa sa...

Ett vackert slut på ett långt kattliv!

Beatrix Vnunk sa...

Åh, det är... åh. Fina-söta-elaka-kattskrälle - jag kommer att sakna dig!

michanek sa...

Tack sötisar, jag gråter floder av saknad redan. Snälla, kom till baka och fräs, klös mig gärna! Jag har fortfarande kvar ett klösmärke på armen, jag tittar och funderar på att måla i det med tuschpenna...

Frau Anna sa...

Jag kan bara beklaga sorgen. 19 år är en aktningsvärd ålder på en katt. Det betyder också att man levt 19 år med sin katt. Det blir som en del av en själv. En extra arm. Som nu amputerats. Så du har mina fullständiga sympatier. Även om det var det rätta. Min katt fyller 13 år i höst och jag hoppas hon håller stilen in i det sista, min lilla killer pussy.

michanek sa...

Tack Anna, ja det är ju det. Vi har hängt genom åren och tagit oss igenom en del ihop. Så förbaskat lång tid som gås igenom nu, krama kissen din.

li.te sa...

R.I.P Pirris hälsar alla. Otilia blir blank i ögonen och ömmar för dig. Manfred är som vanligt sjukt nyfiken på detaljer om huur man kan välja att dö osv. Jag gråter med dig Cicci:-(

Rasande Rose sa...

Usch det är så svårt när ens älsklingar försvinner. Jag vet precis hur det är då jag varit med om det ett flertal gånger.

Nu fick du mig och lipa (=gråta alltså)också;)

Det verkar som hon fick dö på den mest underbaraste platsen:)
Jag känner med dig :)

Ellie sa...

Åh Pirris!!! Åh Cicci!!!
Jag blir så lessen för din skull!
men som sagt: vilket genomtänkt drag av tanten! Välja den finaste av platser, tacka för sig och sen smita iväg...så borde alla göra när det är dags. Väldigt poetiskt...men inte mindre sorgligt för det :(

michanek sa...

Tack för omtanke och snälla ord! Ja, ArgMaja har fräst iväg från ett paradis till ett annat. Det här med husdjur vore så mycket enklare om de inte dog ifrån en. Å andra sidan vore det motsatta ännu värre ; )

Nikolina sa...

Vila i frid Pirkotin!

my yttermyr sa...

Pirris. Oj, vad hon har gett upphov till många historier... nu fick hon sista ordet. Igen. Fräs gott i katthimlen Pirko.

Johan sa...

Väldigt fint. Jag blir alltid så jävla rörd när folks djur dör. Ja kanske inte hamster eller orm då som det är tveksamt om de ens kan gå under rubriken "Sällskapsdjur". "Tråkiga osociala sällskapsdjur som inte ens gillar dig och vill dig ont" kanske? Vila i frid katta. Såg en tabell där 19 kattår skulle vara 96 mänisko-dito. Då har ju de flesta rullator. Och det finns väl inte ens till katter? kram Miche.

Anonym sa...

96 år! Det var som 17 - eller 19 ; )
Då kommer hon med största sannolikhet vinna över mig även där. Ha det gott i värmen, här är en god sorgeplats, man går och skrotar, tar en promenad längs stranden och sätter i sig ett och annat vinglas i hammocken. Hoppas vi ses innan sommarn är slut! Kramar!!

michanek sa...

Äsch, varför blir jag anonym? Förbannade sekretess, det är ju MIN blogg! *Argsmiley*

Anonym sa...

Hej Cicci, Jag förstår att saknaden är stor. Du och Pirris har delat glädje och sorg i många år. Hon har haft ett bra liv och valde nog själv att säga farväl på en vacker plats i solen. Stor kram Lotta

zaaandra sa...

tjenare! söt blogg, vad har du för dej denna dag? har FRÅGESTUND på min blogg, fråga vad du vill svar får du både i din blogg och du blir LÄNKAD! ha det bra KRAM

fall backgrounds sa...

Free template from www.fallbackgrounds.org. Welcome & Introductions; Goals for the Session; Icebreaker; Power of Coaching; Cycle of Development

RealExams sa...

great post i really enjoying to reading this post thanks for sharing this blog post.

via sports sa...

You’re really a good webmaster . The website loading speed is amazing. It seems that you are doing any unique trick. In addition, The contents are masterpiece. you have done a great job on this topic!

Hilsen fra Norge sa...

Fine Knorpa!