Vacker tass

Jag har länge varit en grubblande typ. Under många år funderade jag lite extra på varför folk bytte ut badkar mot dusch? Under tiden studerade jag nogsamt folk i bekantskapskretsen och kom fram till att de mer skyndsamma gärna duschar. Det effektiva folket. Snabbt ren, i stående ställning och sen pinna iväg. Vi andra kan ligga i timmar, filosofera, bli visa och förhoppningsvis lite rena. Det är meditationen vi vill åt. Hur mycket djupsinne kan födas ur en snabb tvagning? Ibland när det är brått, brukar folk fråga mig om det verkligen är tvunget med ett bad. Då säger jag som det är, jag KAN helt enkelt inte duscha. Jag stoppar i mig och går upp illa kvickt om det är nödvändigt. Och dränker därmed jag alla skitpräktiga miljötankar som jag annars har för vana att tråkas med. Nu har jag unnat mig ett nytt badkar. Det gamla var för fult och om ni vill ha det, så skänks det bort på blocket just nu. Snälla ta det, då. Mina grannar orkar inte forsla det till sopen. De har nog med att bära upp det nya. Du får hjärtans gärna hjälpa till med det också.

Själv ser jag fram mot en stund i stillhet.

En brudklännings öde

En av mina godare vanor är att sätta grannar i arbete. Medan en av dem höll på att spackla mitt sovrumstak, ryckte jag tag i en annan, nyinflyttad och enligt ryktet bilburen. Hon fick förmånen att köra min tv till en container där hon förut bodde. Tv:n var tjock och tung, hon fick ta i ordentligt, men som hon var frisk och sund klarade hon det galant. Det gladde mig.
Mitt bland all bråte skådades en brudklänning, inplastad av omsorg och i den finaste siden. Alltså, sådana kan vandra vidare bland brudar och säljas skitdyrt. Varför kastar man den i en container?
Jag misstänker att det kan vara känslor inblandade, sådana kan få det ekonomiska sinnet ur balans. Jag ser framför mig hur en rival störtar in i sängkammaren och ilar iväg med klänningen dagen innan bröllopet. Eller att paret blivit osams och kastar klänningen i affekt och jävulskap. Och sedan blir vänner igen, försonas och tar en romantisk vandring till containern. Men då finns ingen klänning där längre. För grannen tog den och ska sy kuddar av den.
Själv tiggde jag till mig hennes tv.

Ängrar finns, men hur är det med kvinnor?

Jag hade tankar på att avsluta semestern med 4:ans Nyhetsmorgon och kollade innehållet på nätet. Silvio Berlusconi, Åke Malm, Jesper Blomqvist, Fredrik Strage, Paolo Roberto, Jens Assur.Jag hade just dragit slutsatsen att vårt land blivit enkönat när jag såg att de slutligen hade klämt in en kvinna som skulle lätta upp med att prata örter. Hade könen varit omstuvade, hade programmet automatiskt beskrivits, ”med kvinnlig touche”.
Jag erkänner att jag var uppretad när jag satte på och sände väl dåliga energier. För nu tog de död på TV:n, vilket var lite väl overkill. Det kommer ju trots allt andra program. Tröstade mig med att städa garderoben. Som vanligt hade pälsängrarna käkat på kläderna och överlämnat sig som randiga lik på hyllorna. Alltså, så intelligenta kan de helt enkelt inte vara. Eller så är de det. De förstår att leka döda när man ska klå dem, de rullar ihop sig till små stilla prickar. Det har jag själv sett. Men nu undrar jag hur det kan komma sig att de alltid anfaller på bästa ställe, d.v.s. där de gör mest skada. Byxor - mitt på knäet. Tröjor – ovan bröstet. När det gäller tightsen skulle jag kunna bjuda på hela överdelen, men den duger inte. Hur är det möjligt att de alltid prickar rätt? Kan någon svara?

Utan Tv blev det radio, Pernilla August sommarpratade och en mening hänger sig kvar: ”Stäng inte ute något svårmod i ditt liv för du vet inte hur dessa tillstånd arbetar med dig.”

Irland

I mitt nästa liv ska jag bli metrolog på Irland. Det är bara att lära sig ”lite molnigt, lite soligt, lite regnigt” utantill och sen köra det var dag året om. Mitt under pågående regnbågsvecka for jag till Dublin för att uppleva den live. Regnbågen alltså. I övrigt gick det i grönt.
Vi slingrade upp i bergen och det kullade upp sig överallt i evighet. Får med stora lockar och långa svansar såsade mitt i vägen och det var på det hela taget ett herrans betande. Spinkiga bäckar rann omkring och vi ömslöts av tystnad. Och så plötsligt mitt i ödemarken: En pub i full blom. Trubadur och Guinness.Vidare bland små sjöar, vattenfall och vidder av ljung.
Säga vad man vill om Gud, men god smak hade han.

Utmaningen

Jag har blivit utmanad av Liza att skriva sex udda eller märkliga saker om mig själv. Varsågoda!

1. Jag minns namnet på alla personer jag träffat i mitt liv, hört talas om eller som på annat sätt flimrat förbi. En gång mötte jag en man som i inledningsskedet berättade om sin son. ”Hade ni en Grattisannons i Södermalmstidningen när han fyllde år i vintras?” undrade jag. ”Ja, eh… hur kan du veta det?” ”Jag såg den."
2. Jag har bott i samma lägenhet i 26 år.
3. När jag var tio år besökte jag en kycklingfabrik. Där beslutade jag mig för att sluta äta kött. Jag är utrustad med någon sorts inre övertygelse om att allt är besjälat och att ingen väljer sitt hölje. Därför kan jag omöjligt placera andras liv i någon sorts värdeskala. Under egentvång har jag lärt mig döda myggor och pälsängrar – fast jag ska erkänna att det tar emot.
4. Det var jag som skrev artikeln ”Hur mycket Kikki Danielsson är du?” för Aftonbladet 2002.
5. Jag svarar bara i telefon om jag har lust. Jag har betalt mina telefoner med egna pengar och brukar dem endast när jag själv vill.
6. Jag är ointresserad av musik.
7. Det är något vaj med mina energier. Apparater brakar samman när jag vandrar förbi dem. När jag jobbade med barnradio på 90-talet var jag förbjuden av teknikerna att visa mig i närheten av mixerbordet. Så fort jag öppnade dörren krackelerade sändningen.
8. I mitten av 90-talet härjade en aidsman i Stockholm, han var från Iran men hade tagit sig ett amerikanskt namn. Han bodde mitt över mig på gården och poserade naket och grovt för mig var dag. Men trots att han även toppade löpsedlarna, förstod jag aldrig att det var han förrän han försvunnit och en kriminalkommissarie ringde på dörren.
   
9. Jag är antingen on eller off. Antingen skriver jag ingenting eller så skriver jag 9 punkter när jag egentligen ska skriva 6. Förlåt.

Jag utmanar tre Annikor: Udda Annica, SundsvallsAnnika och SousseAnnika.

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information