Du gode tid

Det är här jag bor nu, i Bruna villan på Ljugarn. Friden är här också, det var länge sedan sist. Här finns vidder av tid till korsord, flanering och slummer, för lokalt ystad ost, grillat och cheesecake med jordgubbar.

I går, under en vandring längs kusten, fick vi en insikt: Tur att det finns så många olika sorters hjärnor. Om alla skulle ha identiska hjärnor med Annika och mig skulle allt bli till ett spektakel. Bara det här med vatten. Vi skulle aldrig kommit på att det fanns sötvatten under marken och börja borra. Det skulle inte finnas några borrar heller för den delen. Vi skulle inte ens fatta hur man gjorde upp eld och hjulet vore bara att glömma. Erik och Micke tröstade oss med att vi nog skulle lyckas om vi var tvungna. Vi vet att de har fel.

Hädanefter lovar jag att bli ödmjuk inför andra hjärnsorter. Tycker ändå att det var en djärv satsning av gud, eller vem som nu var ansvarig, att sätta in människor här. Eller gick de grundkursen i ett varmare land och flyttade hit på ett senare stadium? Var bodde stenåldersfolket egentligen?

Själv är jag glad över att komma sent och sätta mig vid dukat bord.