Tar nog den mer blinda looken i dag.jpg)
En vanlig dyster och daskig oktoberdag
var det dags att fara iväg och ta bort stygnen.
Såg fortfarande blåslagen ut och det kändes olustigt att visa sig bland folk.
Av alla onda ting var solglasögon det bästa tänkbara.
Fast jag vet inte.
Det bästa hade nog varit att bära sina blåtiror med högburet huvud.
Annars blir det liksom ännu troligare att man istället bär på en mörk hemlighet.
Så långt tänkte jag inte.
Först tog jag de stora, blaffiga, kaxiga som jag på något
listigt vis övertog från Anna-Sara.
Det är ju mina snyggaste.
Fångade förnuftet i farstun.
Varför dra extra uppmärksamhet till mig just i denna stund?
Valde istället ett par mycket mörka med tjocka bågar.
På tunnelbanan stirrade folk.
När jag sedan skulle kliva av, ställde jag mig i god tid vid vagnens utgång.
Utan att tänka på att det finns två stycken, mitt emot varandra.
Plötsligt kom några unga flickor,
knackade mig på axeln och undrade om de kunde hjälpa mig av.
De föste mig till den rätta utgången.
Vad gör man?
Låter sig fösas.
Kunde inte med att avslöja att jag inte var blind.
6 kommentarer:
Du går runt och Wallraffar, helt apropå med blåtiror, så mycket roligare och intressantare. Snälla, skriv en bok om det, eller åtminstone en krönika, väntar....
..här en till som väntar..å medan du filar på boken så kilar jag iväg till Sousse 26 oct-9 nov..ugh...
Ska fila på idén, blir nog en talbok då. Kanske ska du skriva en också Annika?
"Ordningssam redaktör reser till Tunisien, förälskar sig i solstolsuthyrare och börjar pendla ihärdigt"
Önskar dig all lycka den här gången också!
du ser faktiskt blindare ut i de mindre glajjorna. Märkligt.
Tack..men det bär iväg med ett par fetstora brillor - extraskydd mot uthyrare inclusive..ska bara relaxa och titta in i mig själv pga ev jobb-byte i mitten av nov..ur tidigare ordning har kaos fötts..
Det var som i tv-reklamen.
En man stiger på det kollektiva färdmedlet och en yngre kvinna reser sig och lämnar plats. Man vet när klockan har slagit...
Skicka en kommentar