fredag 26 oktober 2007

För dina blågröna ögon...

Under en tid har jag studerat spalten ”Efterlysning” i DN:s privatannonser.
Med stigande förundran.
En typisk annons kan se ut så här:

"Killen med svarta skinnjackan!
Vi sågs i tobaksaffären på Ringvägen den 3 oktober.
Du köpte en dosa ettan och Ahlgrens bilar.
Jag stod med en Expressen bakom dig i kön.
När du gick möttes våra blickar.
Hör av dig!"
(Sto 950395)


Eller:
"Gröna T-banan söderut, lördagen den 6/10 klockan 18.
Du var så fint klädd med bland annat grönt och fint på huvudet.
Du är den vackraste flicka jag någonsin sett."
(Sto 95043)

Märkligt nog underlättar få sökare processen med att bidra sitt eget utseende,
vilket kan vara av intresse för exempelvis den grönhövdade tunnelbaneflickan.
Och finns det någon chans att den snasksugne snusaren rusar hem och kollar om personen bakom honom i kön annonserar efter honom? Även om ögonkastet var nog så magiskt.

Fast ibland handlar det om mer än oskyldiga blickar, förstår man.


Annons i oktober 2007:

"Birka Prinsess i januari 2007.
Du hade mörk kavaj och vi dansade sista dansen.
Vi hade efterfest med tequila i min hytt.
Jag hette Jessica och hade svart klänning.
Du glömde något efter dig."
(Västmanlands län)

En annons blöder jag extra för. Den har funnit med varje dag under den senaste månaden:

”Daniel från Västerås.
Förlåt, jag sa fel saker vid fel tillfälle.
Jag önskar ett samtal från dig”
(Sto 164442)

Och jag undrar:
Hur många Daniel måtte det inte finnas i Västerås?
Finns det någon av dessa som inte har träffat en person som sagt fel saker vid fel tillfälle?
Och jag vill så gärna hjälpa Sto 164442 i sin enträgna ånger. Jag vill tipsa henne om att det möjligen är bättre att annonsera i en lokal Västeråsblaska i ett storstadsforum.
Fast ändå… jag vet inte.
Finns det någon i hela landet som slår upp tidningen för att kolla om de är eftersökta?
Tala om för mig!
Annars tänker jag nog annonsera efter en sådan person.

8 kommentarer:

TORGNYSDOTTER sa...

"Du var så fint klädd med bland annat grönt och fint på huvudet"

det är ju så man vill kräkas. Så jävla less på de där gulligt förvirrade 80-talist pop-pojkarna. Det finns nog ett lexikon de slår i. Zzzzzzz.

my sa...

ha-ha-ha
Fyndig tjej, om det nu är en "sann" efterlysning... undrar verkligen om någon som "glömt" något efter sig hör av sig! Btw ska vi kanske ta en Ålandstripp i studiesyfte snart?

Anonym sa...

Men håll med om att man skulle vilja läsa ett litet reportage om resultatet av dessa annonser. Är det någonsin någon grön och fin på huvudet som svarar? Eller svarar kanske någon annan och tycke uppstår? Jag vill verkligen veta...

michanek sa...

Ja, ibland är de så diffust skrivna så nästan alla skulle kunna känna sig träffade.
Men frågan kvarstår. Lyckas det någon gång? Har inte fått något tips än :-(

Anonym sa...

Även om det kanske inte är någon som nappar på det tillräckligt för att verkligen höra av sig kanske det är tillräckligt luddigt för att sätta diverse människor i romantiska dagdrömmar som handlar om hypotetiska situationer med en själv i huvudrollen. Själv tycker jag det är kul att spana in kontaktannonser ibland. Även fast man inser att det finns en hel del tragiska människor där ute. Fast det visste jag iofs redan. Redan Strindberg sa ju också att "Det är synd om människorna". I övrigt tycker jag det vore en intressant vinkling på det hela om det som kavajen glömt kvar var tillräckligt mycket spermier för att tillverka en bebis.

Anonym sa...

I somras såg jag i GP en man som efterlyste nån brud han träffat på innebandyläger, på 70-talet. Det kändes faktiskt lite ledsamt.

michanek sa...

Elfving:
Ja, det var tragiskt. Man får hoppas att han inte gått och saknat i 40 år utan att han helt enkelt inte hade någon att spela landbandy med, och därför letade bland gamla lagkamrater.

Unknown sa...

Oh vad ni är ironiska, överlägsna och intoleranta, bussiga klubben var det också...
Det måste man vara för att lyckas tycka att andra är patetiska bara för de lägger ut en trevande och vag efterlysning.
Era liv måste vara fyllda av underbara, spännande och glassiga händelser/möten, jag är avundsjuk!
Skämt åsido, är det så mycket bättre att vädra sina ovidkommande åsikter om människor som inte är mer banala än man själv är(så som jag nu gör) i en blogg för egen exhibitionistisk vinning?

(jag råkade på sidan för jag sökte om man kunde efterlysa en stulen bil i DN, så hade jag en kvart för mkt *S*)