lördag 3 januari 2009

Kommunikationsproblem

Det blåser upp till storm i bekantskapskretsen, den har blivit infekterad, uppretad och delad i två läger: Samtal eller sms? Så här kan det låta:
- Jag har ringt en massa gånger och du svarar aldrig.
- Nä.
- Jag har talat in på svararen också och du ringer aldrig upp.
- Vaddå? Var det viktigt eller? Varför smsade du inte i så fall?
- Det är väl enklare att prata?!
- Jag hatar att bli störd i onödan! Smsa om du vill nåt!
Så där kan det fortskrida och hur viktig deras kontakt än må vara, kommer ingen av dem att ändra sig. Min diagnos: Ringaren är lite bekvämare av sig, en smula oteknisk, tafflig med mobilknapparna och vill bli tillfredställd NU. Smsaren vill sitta i godan ro och ser kommunikationen som en kreativ stund.
Personligen gillar jag sms bäst i snabbinfosammanhang och när jag talar i telefon är det för att umgås. Då använder jag hemtelefonen eftersom det kan vara störningar i mobilen. Jag blir mycket aggressiv av störningar, detsamma gäller om min medpratare tar axesamtal eller kastar sig över en annan telefon mitt i min berättarglädje. Till annat otyg hör musik, pockande barn och revirpissande man.
Sara har en vana som förbryllar mig. Varje gång hon passerar ett gäng peruanska hippies med säckpipor, tar hon tillfället i akt och ringer upp. Annika tycker det passar bäst när hon röker under fläkten och samtidigt hårdhänt skakar djupfrysta köttbullar i en stekpanna.
Det förnärmar mig. Jag kräver kvalitetstid. Har jag själv inget att ge, drar jag ur jack och stänger av mobil. Finns det någon mer överskattad klyscha än ”Många bollar i luften”? Jag söker fortfarande efter platsannonsen: ”Vi tror att du kan hålla en boll krampaktigt i handen, studera den ingående och sedan minnas dess repor i evighet.”
Om ni ser den annonsen, så hör av er till mig. Gärna på mail, jag läser av dem flera gånger om dagen.
Folk som inte gör det irriterar mig å det grövsta.

10 kommentarer:

li.te sa...

Läst och begrundat en stund eftersom vi tidigare flera gånger talat om detta med olika sätt att kommunicera har jag bara ett att tillägga: En del "Smsare" kan bli rätt pockande också. Svarar man inte i rasande fart på meddelandet så piper det inom kort igen och igen. Svarar man inte då ringer det snart för då har skrivaren blivit orolig.Personligen är jag rätt förtjust i Chatt samtal och förstås IVL samtal.

michanek sa...

ÅHNEJCHATT! Det hade jag förträngt. När man äntligen slagit av telefonerna och har fokus på datorn blir man tagen på bar gärning. Bakom grön plupp kan alla höra dig andas, liksom.
Ang dina smsare: Jag tror de är talare egentligen, men gått över till smsarna för att lyckas bättre. Nu är de blanmissbrukare.

TORGNYSDOTTER sa...

Tihi. Det är sant jag ringer alltid medan jag förflyttar mig. Det känns praktiskt då kan man ju helt gå upp i samtalet så att säga. Det finns inget som stör. Utom gatumusikanter dårå. Förstås.
Sms känns farligt om det är viktigt - det är ju hur ofta som helst de inte kommer fram och inte kommer fram tid.

Jag tycker annars att alla meddelar allt över facebook numera. Folk blir helt vansinniga över att jag inte är med. Med lätt vansinnigt uttryck i ögonen meddelar de att "jag är omöjlig att få tag i".
- Mm.

michanek sa...

Jamenherregud, såklart vi blir vilsna. Allt detta har vi fått i vår hand utan vägledning eller historisk förebild. Så här ska det vara:
Telefonsamtal, fast nät: En stunds umgänge, som vid behov kan fördjupas. Mobilsamtal: Snabb kontakt, typ "Hej, jag är i kvarteret, ska vi ta en fika?" Sms:"Har du tid med en öl på fredag?" Facebook: Allmängiltig info som: "Gott nytt år", "Äntligen
fredag!!!" eller kort och gott "Fryser". Chatt: Bra för dyslektiker eftersom de inte skiljer ut sig och utmärkt eftersom man kan stänga av funktionen.
Källa: Michaneks manual, Vett och etikett när du tar kontakt.

Annika HP sa...

Haha, ensamstående förorsmorsa med ciggen i mungipan och det stripiga glanslösa håret fallandes ned i osande köttbullsflott... Personligen föredrar jag det riktiga samtal med goda vänner som man äntligen hemkommen efter dagens knog kan ägna sig åt. Sms är himla praktiskt och det är ju roligt när det piper men ändå...

Anonym sa...

..om man blir uppringd av folk som kör bil vet man att man är långt ned på listan. -Nu passar jag på när jag kör till affärn att ringa Johan. Vaddå? Jag kanske skulle berätta nåt skitspännande om att sockerkasrecept baseras på atombombsformlen. Eller att kalasbyxan/sockeplasten nu invaderat Danmark och snart är här. Igen. Men jag säjer som Magnus Uggla. -Man sollar med att säja: -Kan du ringa om tio minuter? Jag är upptagen. De som då ringer igen hade något de ville säja.

Anonym sa...

Tänkvärt - har en del "kompisar" som jag inte pratat med på fyra månader men vi skickar sms varje dag.

/Kocken

http://kockenochpingvin.travelblogg.se/

Annika sa...

Under parollen bättre blogginlagt än aldrig - tack för jul/nyårshälsningen...via mail!
Har varit i ökenland i 14 dagar, varav 13 med fungerande kommunikation..stöön.

Udda Persson sa...

Hm.... Jag svarar nästan aldrig på mobilen. Sms? nä det blir sällan, mail va? Fast sitta ner och telefonera det gillar jag. Ska telefonera dig vid första tänkbara tilfälle. Bara du och jag. Puss

michanek sa...

Ja Udda! Jag är för.
Annika! Välkommen hem, kul att höra ifrån dig igen. Bloggkommentarer är ett nog så gott sätt att umgås på.