Vad är det som pågått medan jag legat på mitt yttersta? Min tidigare så obefläckade yta har intagits av Tourette-tanter i jämfotahopp, fniss och flabb. Med sådana vänner behöver man minsann inga ovänner, skaffa egen snuskblogg!
Vill ni veta vad som hände mig under tiden ni förlustade er? Jag sändes i ambulanstaxi till Sös med 245 i sänka. Man ska ha 8.
Sös kirurgakut är en mycket udda samlingsplats en fredagsafton. De flesta liknade hjonen i Lönneberga, många av dem skrek. Monotont och länge. Sedan fanns där några män i 50-årsåldern – utan inbördes relation - som stank sprit, blödde ymnigt och brölade på personalen. Några emoflickor hade skurit sig själva för hårt och grät svårt. Högröstade testosteronstinna krökarkillar hade varit vid något centrum och hamnat i tråkigheter.
För att överleva akuten måste man vara en spänstig sjukling med stabilt psyke. Samt gärna väntarvana. Jag kom dit 15.30 och var klar 05.00. Fastande hade jag bara min egen och andras smärta att ägna mig åt.
Nu gjorde Liza mig sällskap, vilket var tur, för annars hade jag hamnat på psykakuten. Jag ska erkänna en sak, vi skrattade en hel del, tidvis övergick det till regelrätta anfall. Vi har båda en stark böjelse för tjuvlyssning och hade nu hamnat rätt.
När jag väl rullades ut från akuten blev det bättre. Jag har ju tidigare recenserat 57:an med en död kalkon. 72:an höjer absolut snittet på Sös. Enkelrum med egen WC och dusch. Utsikt över Årstaviken. Snäll personal som gav mig allt jag bad om – utom en diagnos. Läkarna kliade sig i huvudet och kallade på expertis men jag är inte någon enkel människa. Folkliga förkylningar får andra dra på. Sänkan gick i alla fall ner och i går fick jag åka hem med en kasse medicin.
Sista morgonen grep jag tag i droppställningen per automatik på väg till frukostbuffen. Höll på att krångla med mackor och bricka med en hand, bad om hjälp och upplystes om att det inte fanns någon slang som band mig samman med ställningen.
Nästa gång blir det nog en recension från den geriatriska avdelningen.
9 kommentarer:
Förlåt *nedslagen blick, händerna i fickorna, sparkar på påhittat grus*
Åh din stackare. Att spendera tid på akuten är närmast en fars. Been there, done that!
Kan man skratta åt brölande fulla män är det en fördel.
Krya på dej!
Mycket roligt med allt ditt elände, om man nu får glädjas åt andras sådant. Gör du allt det här för att glädja oss andra?
Helt seriöst hoppas jag så klart att du fått din beskärda del nu och att nästa besök blir geriatriska kliniken om låååång tid. Krya på dig i massor!
...ordningen återställd då. Och lyckligtvis du med tydligen. Bli inte riktigt helt frisk dock! (orolig)
Td: Sparka på du.
Rr: Ja, cirkeln sluts till sist, när det är som jävligast, sätter skrattet in. Måste vara någon överlevnadsinstinkt.
Ml: Tack. Ja, det är inte för min skull, så då måste det nog vara för er. Men,tungsuck, otack är världens lön ;-(
Johan: Den oron kan du släppa.
Oj,oj, oj och här går man å gnäller över småspik i fötterna. Kom de inte ens på varför du var sjuk?
Krya i stora lass! När du är lite kryare tycker jag att du kan uppsöka pensionat Regnet, frukost på sängen utlovas.
Hade vi inte fått en sådan central oprivat plats med utsikt över snygg kirurger och -medicinare, inte haft turen att i många timmar vara granne med den stressade senila tanten som på fullaste allvar trodde de skulle sätta in en kanin i hennes arm och inte hade tid att vara där mer eftersom hon var bortbjuden dan därpå, om Michanek inte varit sjuk och om det funnits någon annan vätska än kontrast att festa på så hade jag gärna hängt där lite mer....Glad att du är hemma igen:-)
Krya mucho..en liten tröst - sand var lång ifrån varm denna gång..tarvade dubbla canvas..
Nä, nästa tripp tycker jag du får göra till ett trevligare ställe. Du pratade tidigare om en resa till Indien, vilket jag tycker låter betydligare mysigare än SÖS. Kram och krya på dig //Lotta
Skicka en kommentar