Jag - en kvasisnobb

I morse var mjölken slut och kaffe kräva denna dryck. Således drog jag en klänning över huvudet och satte snabbt och sömnigt på mig ett par tights. Till detta valde jag högklackat och kortjackat och gick ner till speceriaffären nära mig. Det var de gamla vanliga som jobbade, vi hälsade och log.
Jag köpte min mjölk och vandrade hemåt. Alldeles intill porten blev jag omsprungen av en man, som sneglade på mig i lätt genans.
- Ursäkta mig, sa han.
- Jaha, svarade jag. Lite ogästvänligt ska bekännas.
- Du har liksom… ja det har blivit något fel med din klänning, den hänger inte ner där bak. Tänkte bara säga det ifall du kanske ville veta.
Så var det dags igen. Jag hade gått med hela bakre klänningen inknölad i tightsen, det hela blev till en jättestjärt ovan höga klackar och under midjejacka. Brukligt händer sådant här inte fullvuxna människor, med undantag från Bridget Jones och mig.
Dessvärre fyller jag kvoten, det finns otaliga historier som jag undviker att skylta med i detta forum. Fast en kan jag bjuda på eftersom det snart är jul:
Jag jobbade på Östermalm och skulle handla lunch på Konsum. Det var sommar och dörren stod öppen, jag hade bråttom och framför mig stod en tjej och sölade och krånglade med sitt kreditkort. Kassörskan och tjejen delade på en fiskmåsbegåvning. Personligen var jag otålig och i behov av att fostra. När det blev min tur, stack jag ögonen i kassörskan och framförde mitt missnöje, något överlägset, men icke desto mindre rättvist. Jag störtade till de små genomskinliga gratiskassarna som sitter uppsnurrade på en stålmojäng, kastade ner min mat och stolpade ut i högmod. Rakryggad och uppnäst älgade jag Storgatan fram. Men även där kom en människa och knackade mig på axeln.
- Ursäkta, vad är det fröken har efter sig?
Jag hade glömt att riva av påsen i perforeringen och istället snurrat upp hela rullen, efter mig fanns ett släp på cirka 50 meter.
Jag vill ju så gärna vara lite för mer, tycker jag har rätt till det. Jag vill sätta folk på plats när nöden kräver och åldras Margaretha Krookigt. Men min högfärd är inte riktigt vattentät. Jag har bara ett löfte inför 2008 – jag ska bli en snorka av börd.