På Luciadagen för 40 år sedan föddes ett flickebarn i mörkaste Norrland.
Kölden var den strängaste på hundra år, röken stod rakt upp ur skorstenarna, hon fick resa hem i babypäls och stanna inomhus sina första månader.
Detta har jag fått berättat för mig, för jag var inte med. Jag visste inte ens att hon fanns förrän en smällkall jul för si så där fyra år sedan. Jag var utarmad och hade tagit extrajobb som garderobsslusk på restaurang Flustret i Uppsala. Plötsligt slogs dörren upp och chefens fru kom på inspektion. Jag var fylld av vördnad. Om jag minns rätt så neg jag.
Jag vet inte om hon såg mig.
Men jag fortsatte att flina upp mig och i dag är jag bjuden på kalas. Det känns stort. Det är stort. Jag har tagit fram min gröna sidenblåsa och tittar på klockan stup i kvarten. Tiden går alldeles för sakta, jag vill gå på fest nu.
Kom ihåg detta gott folk: Extrajobb kan ge rikedom för livet.
9 kommentarer:
Hurra för världens bästa Sara!
välkommen, välkommen, lilla vän.
Jag är rikare än de flesta förstår.
...och vad snygg du var!
..tänk att du t.o.m gjorde en fin pepparkaka för att ställa dig in extra. Den är stor, den är stor!
Javisst, men vet du vad som hände Johan? När jag stod utanför hennes dörr och packade upp kakan gick den i två delar. Så himla snöpligt. Möjligen symboliserar det likavärdesprincipen?
Michanek du är bra bra du! (fast om jag minns rätt klev du på kakan, fast inte på flit det vet ja).
Du är en observant Person du. Jouråsatt, ibland får man sätta ner foten för att uppnå kvotering.
Hahahaha..
för att ta ned detta till en mer jordnära nivå igen kan jag meddela att kakan var mycket god. Och stor. Och nu är jag väldigt snäll.
Skicka en kommentar