Häromdagen pratade jag med en kvinna som var barnskötare på ett personalkooperativ. Om personalen hade varit tillräckligt ekonomiska under året, fick de bonus till jul - några tusen extra på lönen. Men se det gick inte hem hos alla. Vissa av kollegorna tackade nej med motiveringen: ”Man ska inte tjäna pengar på barn”.
Eh... så klart man ska. Vad ska man annars tjäna pengar på om man jobbar som barnskötare? De stoiska menade alltså: ”Jag är inte värd en semesterresa/nya kläder/restaurangbesök när jag är ledig, jag jobbar med människor och bör därför ha en torftig fritid”. Följden blev att de övriga kände girig skam och allt blev infekterat och pinsamt.
Men varför i fridens namn är det så här? Är kvinnor per automatik masochister? Varför sätter vi oss själva i sista hand - till och med när ingen kräver det? Vem är mer förtjänt av en bonus än den som jobbat in den?
Ibland kan man faktiskt fråga sig om kvinnor har självsvält i generna. Efter årtusenden av förtryck har vi väl gosat in oss i offerrollen. Och dessvärre barkar det åt fanders med jämställdheten, personligen tycker jag kvinnoföraktet verkar värre i dag än på 60-talet. Männen kan vi glömma, de kommer inte hjälpa till, ska det bli ändring får vi göra jobbet själva.
Fast jag börjar misströsta. Allt tyder på att vi kommer fortsätta så här. Antagligen blir det ännu värre.
11 kommentarer:
jag tror, tyvärr, att du sammanfattade det med "självsvält i generna". Varje dag hör man kvinnor "synda med sockerfria läkerol", "unna sig mellanmål", "tvinga sig till gymet", "skaffa barn för att slippa tjatet" och "jämka lite för husfriden". I stort och smått har vi självsvält i generna. Och de som inte har det får finna sig i att vara socialt spetälska.
Ja, de är precis så det är. Kvinnor måste älska att plåga sig själv. Ge av sig själva utan att våga kräva något tillbaka.
Tack o lov att man inte tillhör dom och är den som vågar frossa!
Bra skrivet!
Ge inte upp, bramåendet är värt att kämpa för.
Det blir hemskt verkligt när jag läser din tydliga text, hjälp.
Djävla Luther och Herr Jante också.
Självsvält i generna är ett lysande uttryck för detta dilemma. Jag är rätt bra på att tillfredställa ovan nämnda herrar, det är bara det att man kan undra varför? Exploderar världen om man njuter av sin fritid? Förmodligen inte.
Intressant är det att vända på begreppet. Motsvarande manlig snickare på ett byggföretag som stoiskt tackar nej till den årliga bonusen med motivering att man inte ska tjäna pengar på att snickra åt andra. Det finns inte.
Varför är mäns jobb värdefulla men inte kvinnors?
Jag får en känsla av att kvinnoyrken är liksom FÖR fina för att besudlas med pengar. De är fortfarande att betrakta som kall eller välgörenhet. Så är det ju inom sjukvården också. Hela vägen upp, tills man kommer till läkaryrket, som har en manlig tradition. Då heter det att de räddar liv och därför ska ha höga löner.(Därmed inte sagt att de inte är värda mycket pengar.)
Personligen har jag aldrig förstått varför man ska tjäna mindre pengar på att göra något bra. Varför ska Stadsmissionens chef tjäna mindre Bofors chef? Att göra gott borde vara välavlönat. Anser jag.
Du är lysande! Vilket bra uttryck.
Lysande som mången gång är du i dina formuleringar och funderingar. /m c-o
Konstigt att man inte självsvälter ut detta fenomen helt. Jante Luther låter inte femininum vid uttal det ger ändå konstruerade hintar.
Ps. Förra året var det fler kvinnliga studenter på läkarprogrammet i Uppsala! För första gången någonsin!!!
Undrar om lönerna kommer att gå ner nu? Det gjorde ju lärarnas löner när det blev fler kvinnor än män #skakar på huvudet i obehaglig tankebana#
Genusordningen har säkerligen genomsyrat samhället sen begynnelsen. Vi har bara synliggjort den mer och vi upprepar den hela tiden mer eller mindre medvetet.
Könsmaktsordning i det privata och offentliga rummet. Intressant. /c-o
Skicka en kommentar