Barnpsykologer talar ofta om det: Säg inte till ett gråtande barn om kvällen, ”Du är trött och behöver sova ”. Säg istället: ”Vi orkar inte med ditt skrikande, nu får du lägga dig”.
I journalistiken tar man också upp det: Intervjuar du en människa som gråter, så skriv inte att hon är ledsen. Skriv istället att ögonen tåras. Rapportera endast det du ser, något annat vet du de facto inte. Skriv inte att en utsikt är vacker, utan beskriv istället hur den ser ut. Det som behagar ditt öga, behöver inte behaga din läsare.
Häromdagen talade jag med Anna. Hon brukar vara bjuden på kräftskiva varje år ute i skärgården, en tradition hon gärna vill fortsätta med. Men det fick hon inte nu, hon var inte bjuden. Hennes mamma hade dött under sommaren och hennes ”närmaste vän” sa till värden att det inte var någon idé att fråga Anna, eftersom hon var i sorg och absolut inte kunde komma. Anna blev jätteledsen – ja, hon uttryckte sig åtminstone så :-) - för att hon var utesluten.
Inte vet jag, kanske vill man bara väl när man snor andras känslor, fast i själva verket anser jag det vara direkt ohövligt. Ett stort jävla fett bevis på att man inte respekterar en annan människa.
Jag försöker, men ibland halkar jag dit. När Liza blev ensamstående mamma bjöd hon hem oss kompisar för att hälsa på bebisen och efter nattning, hade hon planerat att umgås. Men trots att hon köpt hem allsköns godsaker, så gick vi efter en liten stund. ”Du är trött och behöver sova”, sa vi. Hon protesterade, ”Nej, jag vill att ni ska vara kvar”. Fast vi bestämde att hon bara var artig och gick därifrån. Efteråt har hon berättat hur tråkigt det var att vi bara drog. Hon hade sett fram mot en kväll med vuxna människor och undrade om vi hon inte var värd att tillbringa en lördagskväll med längre.
Är det något man har rätt till, så är det sina egna känslor. Och har man inte vett att säga ifrån när man känner så, får man lära sig det. Det blir mycket enklare så.
Tycker jag.
10 kommentarer:
Ja och tänker spontant på min barndoms tandläkare som talade om för mig att det inte gjorde ont i mina tänder när hon borrade. Eller på BVC när de trycker in sprutor och lovar att det bara ska kännas som ett myggbett fast barnet skriker att det är ljug för det känns i själva verket som ett getingstick (Oti 3 år).
Barn blir utsatta för det hela tiden. Själv minns jag: "Du är visst hungrig" och på med mer plommonspäckad fläskcarrè när man just sköljt ner det man hade.
jo men så är det ju. Ibland vet jag ju själv knappt hur jag mår. Hur skall jag då kunna veta hur någon annan mår. Tåras det i ögat pga ngn form av glädje eller ngn form av sorg?
jag går oftast steget längre när jag prackar på folk känslor. Jag lyssnar tar in informationen, håller med och förklarar dem, tyst för mig själv, som lögnare med hjälp av olika psykologiska termer. Låter dem hållas men vet att de lever i självbedrägeri eller ren lögn. Sån är jag.
Ja du Göran, glädje eller sorg? Det kan man ju inte heller veta, men förhoppningsvis framgår det av sammanhanget.
TD: Jag är mycket tacksam att detta sker tyst för dig själv.
Fan vad klokt! Jag prackar ideligen på folk vad jag tror. Usch, vad hemskt det känns att vara en känslotjuv. Det ska jag nog sluta med bums från nu.
Tack My. Klok vill jag gärna vara. Det hela handlar nog om att bädda bomull och vara tillags. Att man förutsätter att folk inte vågar stå för vad de känner. Ibland är det ju också alldeles riktigt, världen kryllar av fegisar. Därför bör man inte underlätta för dem.
Heja! Bra rutet. Jag/du-sortering så det stänker om det.
Fattar inte hur det kan vara så förbannat svårt för folk att fatta det bara. Det är som om vi inte förstår att människor är olika - i allt.
Olika i allt olika stunder med olika koder manér och ibland svårt läsa ut för varandra...och andra.
fan, vad duktiga ni är! Jag vet allt detta, men klarar ändå inte av att låta folk vara som de är. Det är kanske därför jag inte umgås så mycket inser jag. Hahahaha. Tur att jag har er.
Skicka en kommentar