Min fot är bruten och sedan två veckor tillbaka ligger jag och glor på TV. Alla program handlar om underklassen, det går upp för mig att de har blivit vår tids cirkusdvärgar. De bara är sig själva rakt av, utan stand-up kurser, mediaträning eller ens en önskan att roa. Alldeles omaskerat visar de upp sig och extra kul är det förstås att de inte ens fattar hur roliga de är.
Jag tänker på Ullared, där en tjock familj tar bilutflykter från campingen till köpcentret varenda semesterdag och mamman slår fast att så kommer det bli alla somrar framöver. Pappans äventyrliga drömmar om Gran Canaria kommer aldrig att förverkligas. En tjej i chockrosa tappar bort kundvagnen och gråter hjärtskärande till fin musik när en hjälte återfinner den. Morgan… ja herregud Morgan vad gör de med dig?
Ibland kollar jag Simon och Thomas när de piffar till Sveriges fulaste hem och råflabbar åt stentroll, träpanel och tavlor på solnedgångar. Hur i fridens namn kan människor ha det så fult omkring sig, ryar de. I ”Du blir vad du äter”, fläker de obildade ut sig bland pizzakartoner och colaburkar och i Paradise hotel försöker Svartenbrants dotter Jackie uttrycka sig efter bästa förmåga.
Om man jämför med ”I en annan del av Köping” och Ica-praktikanten med Downs syndrom är detta förstås helt okontroversiellt. Ingen tycker synd om underklassen och varför skulle man göra det? Det krävs heller inte så mycket av tv-teamet, ingen som helst styrning eller vinkling, trashet är självgående. Hur kommer det sig att ingen har kommit på den här iden förut, och då menar jag förr i världen, inte för tre år sen. Underklassen är ju guld värd.
Ps.
Spaning: När ett par ska benämna sin partner, säger de bara Han eller Hon. Aldrig namn. Som om det vore den enda hanen och honan i Världen.
11 kommentarer:
Kanske ett Joråsatte! är på sin plats?
Men vem är Morgan som är på allas läppar?
Morgan är en enslig lagerarbetare. Lite sär så där. Du får kolla själv. Ullared finns på Webben.
jo just, varför finns inte professorn söker man eller läkare badar i gyttja eller politiker som överlevt en japansk tv-show.
Ja, hahaha, huvudet på den berömda spiken.
...och Morgan ska tydligen få ett eget program.
G - Det har du rätt i! Personerna i grannfejden har nog inte så höga studielån heller.
Bea: Hur många drömmer inte om ett eget program? Vassa armbågar kan slänga sig i väggen.
Kära du. Har du brutit foten? Erkänn att du gjorde det när du gav pöbeln en känga. Fyran visade föut en serie om en helt ointressant familj med dumhuvuden. De gjorde helt meningslösa saker och en ocharmig son fick skäll för han inte städat rummet osv. Mamman å pappan å en son var dvärgar. Det var grejen liksom. Nu skall jag se Morgan på nätet...krya på dig.
Intressant med reflektionen att ingen tänkt på detta innan. Själv blir jag rätt illa berörd av flera program, som tycks vara inriktade mycket på att förnedra människor. En kock kommer och skäller ut en, skriker och bär sig åt, och fast han normalt borde nitas, står de där och tar skiten och säger att de skall bättra sig. I såväl idol, Robinson som bonde söker fru med flera program handlar det om utröstning och utklassning, utfrysning etc, på ett sätt som inom en del naturfolkskulturer nästan skulle klassas som att försöka döda en annan människa. Att bli utfrusen är bland det jävligaste människor kan göra mot varandra, och utfrysarna idag startar väl sin karriär redan i sandlådorna.
Dels tror jag inte man gjorde såna här program förr, för att man inte trodde de skulle slå, och man tyckte det var smaklöst, ingen ville stå med sitt namn bakom en sån satsning. Och kanske skulle det varit svårt att hitta människor som ville medverka med sitt innersta privata och samtidigt förnedras inför hela Sverige.
Så det tycks finnas en kombination av vanligt folk som är mediakåta, producenter som inte skäms att göra dem, och tittare som bekräftar med tittar siffror, kanske det värsta.
Har också funderat på hur det påverkar oss, jämfört med de farhågor man hade förr kring att TV-våld skapade nya generationer som sas vant sig vid våld.
Och risken är nog att idealen förskjutits något? Det är kittlande och spännande att se hur folk blir chickanerade, utdömda, utskällda, utsparkade, och tillintetgjprda på löpande band. Och det är ok också, de får skylla sig själva eftersom...
Publiken tycka vara inte helt olik de av våra förfäder vi kanske är minst stolta över, de som la ihop mat och dricka, kammade sig fint, och kanske valde ut de bästa kläderna för att närvara vid nåns hängning eller vid kyrkan glo på den kvinna som just dömts för hor och satt fastspänd i nån stock så man kunde spotta lite i ansiktet på henne med jämna mellanrum medan man satt en bit ifrån i grupper och samspråkade. Även en människa som inte skulle kunna vinna i slagsmål mot en sexåring, lyckades säkert få in en spark på näsan på henne där hon satt fast.
Själv tycker jag det är skönt att gamla sosse Sverige vilar törnrosa sömn, men saknar faktiskt ambitionerna att ge alla människor livsvärde, att respektera rik som fattig etc. Idag tycks både receptet och idealet för framgång vara att ta sig uppåt med hälen duktigt nerkörd i ansiktet på medmänniskan strax under.
Tror de är därför såna här program fungerar idag. Kulturen i landet har förändrats, och förr bestämde satmarorna och hucklekvinnorna, eller så var det snille och smak beroende på vilkan klass i samhället man tillhörde.
Idag tror jag det är bitchens era. Bitchen gillar sånt här fett, och när alla är lika nerflottade, framstår hon nästan som en sorts helig lucia och ett föredöme för den nya generationen, som aldrig läst Oliver Twists romaner om omänsklighet mellan klasser och kön.
Det läskigaste, men kanske mest spännande också, är att jämfört med ett tidigare krigskåt europa, så väljs fienden idag ut i de egna leden. 60 och 70-talets soldaritetskänsla, som skulle ha omöjliggjort såna här program är avlöst av spänningen kring vilken kyckling i boet som skall puttas ut ikväll, och landa i myrstacken och ligga där och skämmas medan de första mjukdelarna transporteras ner till drottningens skattkista.
Vi vet aldrig när det är vår tur att vara cirkusdvärg, eller vem som vill frossa i våra begränsningar, tillkortakommanden, eller svagheter. Nån som har mer pengar, större prestige, dyrare bröstoperationer, eller bara mindre samvete.
Kanske vi i grunden idag är så olyckliga, att genom att se bilan falla, någon sprattla i snaran, eller bli utröstad, skrattad åt och förnedrad på TV, vi fylls av glädje att det inte var vi, och så mår vi lite bättre? Vi har klättrat ett pinnhål utan att anstränga oss mer än att glo på TV?
Johan:
Där ser man, dvärgen är ännu inte utdöd som narr.
Dan: Oj, vad långt! Jag vet inte var jag ska titta riktigt för att svara. En sak är förstås mobbningsprogrammen och där tror jag vi är lika primitiva som på medeltiden. En annan sak är de som ställer upp och bara underhåller genom sitt sätt att leva - och som faktiskt i vissa program får hjälp (Lyxfällan och Du blir...) Det är svårt att bli riktigt arg. Men helt klart fungerar de för att vi själva känner oss bättre, sundare och rikare. Jag tror att en av anledningarna till att dessa program blivit poppis i dag är att underklassen fått det bättre ställt. Man vill inte sparka på de fattiga och trasiga, men kan man handla för 60 000 på Ullared kommer saken i ett annat läge.
Grannfejdsläkare eller grannfejdsadvokater hittar du inte på teve Michanek! Men fråga på tingsrätterna!! You'll be richly rewarded.
Phone has developed into so much more since it was first created just for communication. Now, it can be a mode of transaction, file storage, internet brwoser, etc. With that being said, it has become expensive to purchase. It would be a huge waste if you lose or break it so investing for a mobile phone insurance would be a smart move for the owner.
Skicka en kommentar