lördag 17 oktober 2009

Barnet som kallades det.

Det är mycket prat om Genus nu för tiden och det tröttar mig. Tycker vi kan vara tacksamma över att ha fått ett kön, vid närmare eftertanke är det riktigt förnämligt och dessutom naturligt och praktiskt. Alla har rätt till ett häftigt kön.

Jag tänker ibland på Pop, barnet som växer upp utan kön. Eller, rättare sagt, det har ett, men det vet det inte om. Pop ska inte bedömas utifrån sitt kön, tycker dets föräldrar.

- Pojke eller flicka?

- Människa.

Jag undrar lite hur det kan vara att tulta fram i världen som könlöst väsen och inse att det kryllar av pojkar och flickor. Man hör ord som "hennes" och "hans" och man inser att man själv inte hör dit.

Hur blir det när Pop själv börjar undra och blir nedhyschad vid köksbordet?

- Det finns saker man inte talar om i den här familjen.

Nu är jag själv utled på flickor i rosa och pojkar med fula monster på kläderna, reklamen som så tydligt delar upp leksaker i tufft och gulligt, filmer för barn - och vuxna - där flickor är söta och pojkar har kul. Egentligen helt ofattbart att det kan pågå år ut och år in.

Men lösningen kan väl knappast finnas i att plocka bort könen över huvud taget? Det måste väl ändå vara mer tillfredsställande att bli behandlad utifrån sitt kön än utifrån sitt det?

Här kan du läsa mer om Pop:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2559041.svd

8 kommentarer:

retrostuff sa...

Pop går genom livet utan att ha en susning om fördelarna det faktiskt har att vara det ena eller det andra.
Det finns också en elev på min skola som är en HON, men det får man inte säga eftersom hennes föräldrar och ”det” har bestämt sig för att hon är en det. Naturligtvis med könsneutrelt namn. Det blir helt absurt ibland. Visst är det bra att vara människa? Tänk så mycket fiffigt vi kan räkna ut!

michanek sa...

Jag fattar ingenting. Är det välfärden som tvingar fram denna typ av experimentlusta?

retrostuff sa...

Tänk om alla högt stående, nu utdöda, kulturer dog ut för att alla inte visste vad de egentligen var?

Beatrix Vnunk sa...

Jag blir så fruktansvärt deprimerad och livsled av det. Kan man inte fokusera på att se till att män och kvinnor har samma möjlighet att tjäna pengar? Jag tror att rätt mycket löser sig av sig självt sen.

Män som ammar och barn som kallas den känns så jävla...
...krångligt och tidsödande.

michanek sa...

Jo. Det blir ju lite svårt att skapa jämställdhet om det inte ens finns några kön att kämpa för. Liksom.

Anonym sa...

Oavsett könstillhörighet medfött och konstruerat ska du ha tillgång och möjligheter till alla sidor/kanter av myntet. Användningsområdena för dessa sidor ska vara lika stora för bägge könen i samhället s a s. Sen har förstås biologin, arv och miljö som heteronormativen personligheten stor inverkan på oss. Olika budskap om hur vi ska vara cementeras men ändras lite lite lite över tid-via medier inte minst.

michanek sa...

Hej Anonym.
Tack för din åsikt.
Jag är utled på stereotypa småflickor och pojkar, beklagar när man klipper lockar ur killarnas hår och klär sina flickor uteslutande i rosa. Att gå in i en leksaksaffär är direkt deprimerande.
Jag är dock övertygad om att likalön skulle få jämställdheten i balans. Om traditionella kvinnojobb var lika välbetalda som trad. mansjobb skulle hela familjepolitiken bli jämställd.
Jag fattar uppriktigt sagt inte hur det kan vara så ekonomiskt orättvist, tycker det är skandal.
Men istället för att gå ihop och verkligen ifrågasätta detta, tar vi bort könen över huvud taget. Det känns fel väg att gå. Minst sagt.

Molly2u sa...

Men... Pop vet ju vad Pop har för kön, det framgår ju tydligt av artikeln på SvD! Och det är ju inget hysch-hysch alls, snarast verkar föräldrarna ha en öppnare attityd och ha förklarat både snopp och snippa för sitt barn. Mer än man kan säga om många som går omkring med blå pojkar och rosa flickor i barnvagnarna...