PÖBELALLERGI

Ibland drabbas jag av irriterade ögon, de kliar, svullnar och tåras. Har besökt vårdcentralen, men samtliga allergitester är negativa. Klådan uppstår när jag utsätts för en viss typ av människor, vi kan kalla dem pöbel. De kan vara svåra att känna igen vid första anblicken, då de kan skilja sig åt rent utseendemässigt. Deras beteende och åsikter är däremot helt överensstämmande:


PÖBELN & MILJÖ
Det kan ligga lätt till hands att tro att pöbeln, likt sina föregångare är lite lortiga av sig. Så är inte fallet. Tvärtom, renlighet är faktiskt deras allra största intresse. Ingen kan som dem upptäcka flottiga fingeravtryck på kylskåpsdörrar, de tvår sina händer i desinfektion och de slösar hejdlöst med engångsartiklar. I husets kollektiva tvättstuga hänger de in ett par strumpor i torkskåpet på högsta värme under längsta möjliga tid. (Samma strumpor har körts ensamma i maskinen alldeles innan.)
När det gäller skurande ligger pöbelkvinnorna i topp bland mänskliga grupperingar och de kan alla doceringar utantill. Många av dem har bacillskräck, vilket får till följd att deras barn ofta får allergier. (Dock inte mot pöbel).
Men denna mani begränsar sig något överraskande till inomhusmiljön. De är ointresserade av luftföroreningar och nästan samtliga har bil. Regnskogarna ligger för långt bort och klimathotet är för svårt att förstå och inga slutsatser dras till eget leverne. (Försök inte prata med dem om detta, de kommer bara svara ”Usch, sådant där orkar man ju inte tänka på!”)

PÖBELN & MAT
De livnär sig på kött och har en utvecklad skepsis mot kryddor, särskilt vitlök, ”gubben avskyr när jag stinker”. De går strikt efter recept. Står det att stroganoffen ska innehålla en knivsudd vitpeppar, letar de upp lämplig kniv och måttar just en knivsudd.
De tror att alla vegetarianer enbart äter grönsallad och att samtliga ägnar sig åt att bränna Scanbilar.

PÖBELN & FRITID
Familjeutflykter ligger dem varmt om hjärtat, de stuvar in sig i bilen och tar sig gärna utanför staden, exempelvis till Kungens kurva. (Om de bor i Stockholmsområdet, annars finns liknande ställen att finna överallt i landet)
Där vandrar de njutningslystna bland hyllorna, går i spinn över finesser på vitvaror och apparatur, lille Sebastian får ett nytt dataspel där han får lära sig att slakta allt fler människor på kortast möjliga tid och högsta möjliga splash.
Tonåringen Izabelle körs kvällstid till Gröna lund där hon genom sitt säsongskort tillbringar varenda sommarnatt i samvaro med likasinnade.
Intellektuell nyfikenhet är inte deras starka sida. Lite då och då kan en av dem utropa, ”Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset”. Då sorlar alla överensstämmande. Kanske inser de hennes storhet, men troligare är att de inte har någon annan författare att jämföra med. För det är inte för Astrids filosofiska tankar hon ska prisas. När det till exempel gäller hennes engagemang för djurens rätt till naturligt liv är de ovetandes. Den enda gången de avstod från Chicken mc Nugget´s var under fågelinfluensan, då de samtidigt var strängt upptagna med att avliva sina katter.


PÖBELN & ALKOHOL
Fullvuxna män kan dricka en del, dock bara på helger och fest. På somrarna kan man se dem på den senaste och största Finlandsbåten fridfullt klunkande sin fjärde taxfria Lappinkulta. Kvinnorna dricker ingenting när barnen är med. Hur skulle det se ut? Pöbeln är mycket rädd för att förväxlas med ”White Trash” och bör så inte göras, även om skillnaden tidvis kan vara hårfin. Visst kan även kvinnorna bli lite på snusen, men sådant får vänta till barnfria kvällen med ”tjejerna”.
Pöbeln arbetar hårt för sin näsa över vattenytan. I detta ingår ett ihärdigt konsumerande, det ska vara barnvagnar med Ac och nummerplåt med barnets namn. De små kläs i blaffiga märken. Nyköpta, nota bene! Second hand är äckligt även om kläderna bara har används av ett litet barn och som sagt återvinningsfrågan är ointressant. När kvinnorna behöver toppa håret, går de till hetaste frissan i stan, gärna till samma som Ebba von Sydow. (Egentligen skulle de lika bra kunna klippa av topparna själva, ingen skulle se skillnad, men något sådant skulle de aldrig någonsin våga.)



PÖBELN & JOBB
Som jag nyss nämnde, de tillhör inte samhällets bottenskikt. De är strävsamma och punktliga på sina arbeten och väljer ofta könstraditionella sådana. Arbetet är vid sidan av renligheten det viktigaste i livet och trots att många av dem jobbar svart, avskyr de människor som på annat sätt försörjer sig på skattemedel, som sjuka och arbetslösa. Bättre då att jobba – med vad det vara månde: Engagera sig i vapenindustrin, föda upp minkar eller tillverka ännu skojigare mobiltelefoner. (Som sagt, de är inte intresserade av sopberg och miljöförstöring.)

PÖBELN & KÄRLEK
Få av dem har klena nerver, de bryter sällan ihop av känslomässiga motgångar. Om de genomgår en skilsmässa, tar det cirka tre lördagsnätter på Aladdin innan de kilar stadigt igen och någon månad senare gnistrar en ny guldring på fingret. (De gillar ringar och gifter sig gärna, inte sällan välsignas de i Las Vegas, Mammons högborg - och vännerna utbringar sin lyckoskål hemma i soffan framför datorn.)
De håller sig gärna i par. Det måste erkännas att man kan avundas dem. Kanske har de lättare än andra att finna partners eftersom det finns så många av dem. Pöbeln är ett brett släkte, det allra vanligaste i människoarten.

PÖBELN & FÖRDOMAR
Möjligen är det för att de själva så lätt hamnar i heterosexuella äktenskap som de föraktar dem som inte gör det. De förfasar sig över kvinnor som förser sig med barn på egen hand och de hävdar styvnackat att homosexualitet är onaturligt.
(Mina modesta bögkompisar köpte för några år sedan ett sött litet hus i ett pöbeltätt område. Det skulle de inte ha gjort. Där frös grannarna ut dem och pöbelbarnen gick till attack och kastade okväde. Mina vänner flyttade till stan igen, till anonymitet och frid.
Rent instinktivt tar Pöbeln avstånd från mörkhyade. Men ”Man ska inte dra alla över en kant”, är ett uttryck som de ofta använder sig av och som är deras alldeles egna. De är lite ängsliga av sig, undviker på alla sätt att sticka ut.
Av deras åsikter skulle man ibland kunna tro att de är kristdemokrater eller Sverigedemokrater, men så är inte fallet. Små partier är udda och konstigt. De föredrar stora och välkända som moderaterna och socialdemokraterna.

PÖBELN I PERSONALRUM
Låt säga att du har rast och äntligen får tid att i lugn och ro ägna dig åt dagens tidning eller en god bok. Där sitter en av dem i furusoffan. Trots att du markerar ointresse, kan de omöjligt låta dig vara ifred. Vad vill de då? Berätta hur trötta de är. De förtydligar sitt budskap med sträckande på överkropp och långdraget gäsp. Om du ler och ser deltagande ut och sedan slår ner blicken i boken, fortsätter de oförtrutet med långdragna beskrivningar om vilken tid de vaknade under natten och hur länge de låg och vred sig. Samt att de var helt slut när klockan väl ringde.
Utan vetenskaplig studie, drar jag ändå slutsatsen att de inte är tröttare än andra, det handlar snarare om ett sätt att fylla ut tystnaden utan att för den skull säga något som kan vara stötande. Ett ymnigt flöde av plattityder är bättre än inget alls. De är dessutom ofta lite krassliga och redogör nogsamt för hur hostan låter och var den sitter, långt ner i halsen eller i svalget, samt vilken utveckling den haft sedan förra veckan. Vill det sig riktigt illa tvingas du lyssna på hur alla familjemedlemmars sjukdomar har gestaltat sig under senare tid.


PÖBELN I DIALOG
De har några favissar:

”Föräldrarna vet vad som är bäst för sina barn…”
(Hur kan det då finnas så många taskiga barndomar?)

Det är för lätt att skiljas…
(Hur kan det då finnas så många äktenskap?)

Jag är inte feminist, men jag står för alla människors lika rättigheter.
(?)


P1: Ja, smaken är som baken, delad.
P2: Ja, vad tråkigt det skulle vara annars, om alla tyckte lika!

P1: Det är förfärligt med rattfylleri!
P2: Ja, för man riskerar inte bara sitt eget liv, utan även andras.

P1: Jag var så ledsen när jag tvingades avliva min hund!
P2: Ja, för det blir ju som en familjemedlem.

P1: Jag tror inte religionen löser något.
P2: Nej, man får ju tänka på att kyrkan är upphov till många krig.

P1: Rika människor är alltid snåla.
P2: Ja, det är väl därför de är så rika…

P1: Man kan inte lappa ihop ett äktenskap med ett barn.
P2: Nej och tänk vad synd det blir om barnet!

P1: De börjar alldeles för tidigt med julskyltningen
P2: Ja, man hinner tröttna på julen innan den är här.