Såg på Kändisdjungeln i går, det slutade med att svenska folket röstade ner Jannicke Björling i en kista med ormar och spindlar. Efter alla år i skymundan vågade hon sig fram igen och spladash begravde vi henne levande. Vi har gott minne och när vi väl bestämt oss för att plåga livet ur någon så ger vi inte upp.
Det finns ett gäng kändisar som hela svenska folket kan häckla och tracka helt öppet. Man kan utsätta dem för folkligt hat, det är helt riskfritt, man har skrattarna på sin sida och det vet man innan man sätter in stöten.
Det kan räcka med att vara tjock som Anna Book, töntig som Runar, lite småfåniga som Lili och Sussie, alkoholiserad som Kikki Danielsson eller ordblind som kungen. Personligen hyser jag inga varmare känslor för någon av dem, fast jag känner inte för att sparka sönder dem. När det gäller monarkin är jag högst tveksam, värdet av den tål sannerligen att diskuteras. Men så gör det då, istället för att tjata om Knugen det ena decenniet efter det andra. Det är inte roligt längre, om det nu någonsin har varit det.
Att mobba någon för dess lyte, måste vara det optimala sättet att avslöja sina lägsta instinkter, och att bara lite ryggdunkigt hänga på är om möjligt ännu värre. I ”Stjärnorna på slottet” berättade Loffe hur det kändes att bli utflabbad av ett helt folk. Stackars jävel. Avsnittet borde visas i alla skolor som avskräckande exempel på pennalism, samtliga redaktioner borde också köpa in det förresten och varför inte varenda svensk familj?
I kväll ser vi Jannicke i kistan bland alla insekter - som en alldeles ny version av Flugornas herre.
